Viktiga delar i boken jag ska egentligen inte jobba här
Det här var januari månads bokcirkelbok och den inledande boken av Sara Beischer som jag läser.
Handling (förlagets text):
Jag ska egentligen ej jobba här är en vardagsäventyr om döden samt äldreomsorgen, om det triviala och det fula. dock det är också ett berättelse om det vackra och viktiga som förmå finnas där man minimalt av allt trodd för att man skulle hitta det.
Moa är nitton kalenderår och ska bli artist. Hon har precis flyttat till Stockholm oh måste ha ett jobb. denna får en timanställning vid äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor samt stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är ej så lätt som denna tänkt sig.
Jag ska egentligen inte jobba här existerar en ömsint och uppriktig skildring av livets slutskede.
Mitt omdöme:
En, av flera, fantastiska saker med för att vara med i enstaka bokcirkel är att jag får läsa böcker vilket jag aldrig själv skulle ha valt att studera. Det här
Mitt behov av för att läsa skönlitteratur har ökat markant sedan jag blev lärare, efter att varenda år tampas med drivor av elevuppsatser. Generellt äger vi noterbart skickliga studenter, men ändå! Det existerar satsradningar, syftningsfel, kongruensfel, tautologier, knasig syntax, och mer därtill. Därför tycker jag att det är beklämmande när mina kolleger säger att de aldrig besitter tid att läsa skrivna verk, att de på sin höjd klämmer deckare vid loven.
Med detta sagt: när jag då läser skönlitteratur vill jag läsa något som ökar sig över elevernas texter. Jag vill i görligaste mån läsa en färdig författare. Vad får jag? Den svenska debutanten Sara Beischer, som har skrivit romanen Jag ska egentligen inte jobba här. Kunde jag gråta, skulle jag göra det nu. på grund av det här är ej ett dugg bättre än elevtext, inklusive felstavningar liksom parantes, eller missförstånd liksom att det är Tommy Körberg som sjungit in Jag drömmer om ett jul hemma (det existerar Christer Sjögren: Körberg äger smak, det är läka ski